Jag har varit feg...
Jag har nog sågat om formen på däcket kanske fem gånger totalt, efersom jag varit orolig att såga fel så det inte skulle passa eller bli bra. Men, idag insåg jag att om jag nånsin skulle kunna mäta in placeringen för luckorna rätt så är jag tvungen att våga såga efter den ritade linjen som jag dragit längs med skrovet..
Så, dagen började med att jag plockade bort plast, tvingar och träbitar runt skarven jag gjort i stäven och turligt nog kunde jag konstatera att det bara blivit lite bubblor som bara är att slipa bort med lite slippapper när epoxyn härdat ordentligt.
Sen var det dags att såga...och jag hade tur igen och lyckades hitta rätt form på däcket så det verkar passa ihop med skrovet och det var ju bra... :-)
Så var det då dags att rita in luckorna...och det gick ju med hjälp av papper, måttband och koncentration, men jag tror jag frågade Ewa, Jonas och Marcus ungefär 15 ggr "har jag tänkt rätt nu? vad tycker du?".
Sen skulle jag då sätta minikapskivan i däcket för att faktiskt såga ut luckorna, och jag fick hjärtklappning...
Det blev otroligt nervöst, om jag gjorde fel där skulle det vara mer eller mindre kört, då skulle jag fått börja om med en ny bit plywood..men jag kunde ju inte undvika det heller, ska jag lyckas med projektet måste jag göra detta för att komma vidare, så jag satte sågen i däcket och sågade. Koncentrerat. Oroligt. Med hjärtklappning. Ewa fotograferade.
Jag slant inte, gled inte, kom inte utanför de ritade linjerna och jag andades ut en stund senare och insåg att jag faktiskt hållit andan långa perioder när jag sågade...
Så var det då dags för akterdäck, lika oroligt och läskigt. Men det gick också bra. Sen var det dags att byta verktyg till en liten slipmanick som är som en cylinder och slipa det sista för att få luckorna att passa in i hålet, och jag ritade, slipade, testade med luckan, ritade lite mer, slipade massor mera och tillslut kunde jag passa in den aktre luckan. Det kändes skönt.
På fördäck skulle jag passa in lucksargen och det var lite kinkigare innan jag blev riktigt nöjd, men tillslut blev det bra och det var dags för mig att åka hemåt...
Jag är nöjd med dagens arbete. Det var många oroliga moment, men det blev bra tillslut och jag kan andas ut, det verkar som att de olika sågningsmomenten gått bra...
//Malin
söndag 21 november 2010
Däcket börjar ta form...
Dagen började med inspektion av glas och epoxyarbetet som vi gjorde igår och det var verkligen blandat resultat....
Jag hade haft lite tur och bara fått några småbubblor i skrovet, men lite större bubblor längs relingen.
Ewas väv hade dragit sig när epoxyn härdade och i aktern var det stora bubblor. Trist, men det var bara att plocka fram brytkniven och börja skära bort allt där det var luft under väven.
Vi skar rent kanterna med brytkniv och jag lärde mig ganska snabbt att dom var sylvassa...
Sen kom ett spännande moment när det var dags att plocka ner däcksdelarna från hyllan där vi slängt upp dem och börja fixa med däcket och sittbrunnen.
Jag började rita, på papper, på däcksdelarna, försökte klura ut vad som var rätt och hur jag skulle göra, men fick inte alls ihop det. Jonas föreslog en lösning som vi dissade, och tillslut så ringde vi Petrus för att få lite info hur det var tänkt..och naturligtvis hade Jonas rätt...Svårt att erkänna, men så var det.
Jag ritade in sittbrunnen på akterdäcket med måtten som Petrus angivit. För att såga ut det provisoriska hålet för sittbrunnen (mindre än vad det ska vara) så började vi med att borra och sen såga med en liten handsåg. Marcus kom som räddaren i nöden med en elektrisk sticksåg! Mycket enklare och snabbare!!
Men sen kom den stora frågan om hur man skulle få fram rätt krökning på däcket och efter att ha snubblat fram och tillbaka i tankarna var det bara att inse att jag hade total sockerpunka och gick o handlade thaimat. Det var toppengott och precis vad jag behövde och sen gick det mycket bättre att tänka, vi löste däcksfrågan och kunde mäta in hur vi skulle såga i däcket för att få rätt form på sittbrunnen och kunna foga ihop för och akterdäck. Sen var det bara att såga ut halvmånen ur fördäcket för att passa in akterdäcket.
Men, när jag sågat så passade det ändå inte riktigt, så det var bara att fila och slipa för att få ordning på passformen....men sen var det dags att inse att jag var för trött att fortsätta och jag och Jonas åkte hemåt...
Det har varit en rolig helg, mycket bygge och socialt och roligt!
Jag hade haft lite tur och bara fått några småbubblor i skrovet, men lite större bubblor längs relingen.
Ewas väv hade dragit sig när epoxyn härdade och i aktern var det stora bubblor. Trist, men det var bara att plocka fram brytkniven och börja skära bort allt där det var luft under väven.
Vi skar rent kanterna med brytkniv och jag lärde mig ganska snabbt att dom var sylvassa...
Sen kom ett spännande moment när det var dags att plocka ner däcksdelarna från hyllan där vi slängt upp dem och börja fixa med däcket och sittbrunnen.
Jag började rita, på papper, på däcksdelarna, försökte klura ut vad som var rätt och hur jag skulle göra, men fick inte alls ihop det. Jonas föreslog en lösning som vi dissade, och tillslut så ringde vi Petrus för att få lite info hur det var tänkt..och naturligtvis hade Jonas rätt...Svårt att erkänna, men så var det.
Jag ritade in sittbrunnen på akterdäcket med måtten som Petrus angivit. För att såga ut det provisoriska hålet för sittbrunnen (mindre än vad det ska vara) så började vi med att borra och sen såga med en liten handsåg. Marcus kom som räddaren i nöden med en elektrisk sticksåg! Mycket enklare och snabbare!!
Men sen kom den stora frågan om hur man skulle få fram rätt krökning på däcket och efter att ha snubblat fram och tillbaka i tankarna var det bara att inse att jag hade total sockerpunka och gick o handlade thaimat. Det var toppengott och precis vad jag behövde och sen gick det mycket bättre att tänka, vi löste däcksfrågan och kunde mäta in hur vi skulle såga i däcket för att få rätt form på sittbrunnen och kunna foga ihop för och akterdäck. Sen var det bara att såga ut halvmånen ur fördäcket för att passa in akterdäcket.
Men, när jag sågat så passade det ändå inte riktigt, så det var bara att fila och slipa för att få ordning på passformen....men sen var det dags att inse att jag var för trött att fortsätta och jag och Jonas åkte hemåt...
Det har varit en rolig helg, mycket bygge och socialt och roligt!
Vi bygger oss en båt..... och alla går ombord...
Nja nu kan ju inte alla gå ombord i en kajak... men byggprojektet av en handfull kajaker fick sitt namn redan första bygglördagen under melodikrysset då vågrätt 13 visade sig vara Björn Skifs klassiker från 70-talet. Bloggen var döpt!
Projektet har flera dimensioner, och varje gång jag styr "Lilla Ärtan" ut mot Saltis åker mungiporna uppåt. Trots en del motgångar med ursågningar, krig mot luftbubblor i glaset och epoxikluttar i håret så är detta ett av de bättre besluten jag tagit att bygga en kajak.
Bilder är på inkommande!
/Ewa
Projektet har flera dimensioner, och varje gång jag styr "Lilla Ärtan" ut mot Saltis åker mungiporna uppåt. Trots en del motgångar med ursågningar, krig mot luftbubblor i glaset och epoxikluttar i håret så är detta ett av de bättre besluten jag tagit att bygga en kajak.
Bilder är på inkommande!
/Ewa
Björn Skifs, Live på Scandinaviun 13 november 2010
Vi bygger oss en båt
Vi bygger oss en båt och alla går ombord
Vårt segel fylls av vind och vi far ut runt våran jord
Vi bygger oss en båt och seglar vind för våg
igenom tid och rum
I dröm och fantasi bygger vi vår båt
Vi kryssar med Odysseus på hans långa färd
passerar Röde Orm vid någon hamn
Vi ser Columbus när han han når sin nya värld
och undrar om han nån'sin kan förstå vad han fann
Vi bygger oss en båt som hjälper oss att nå
en värld i harmoni
I dröm och fantasi följer vi vår håg
Vi bygger oss en båt och alla går ombord
vårt segel fylls av vind och vi far ut runt våran jord
Vi söker överallt en lugn och fredlig hamn
där inga flaggor syns
och när vi finner den
går vi sen iland
Kanske får vi möta gamle Noaks ark
som stävar fram i stormig syndaflod
Kanhända ser vi Robinson på okänd mark
Han vinkar till oss när vi ger oss av från vår jord
Vi bygger oss en båt
som styr upp i de blå
mot Vintergatans hamn
I dröm och fantasi bygger vi vår båt
söndag 14 november 2010
Grr
Jag hade skrivit en massa som försvann...grrrr...
Men, idag har vi skurit rent väven, skurit bort bubblor där väven dragit sig när epoxyn härdade, ritat in och sågat temporär sittbrunn och sågat ur fördäcket för att passa ihop de bägge däckshalvorna!
Spännande och roligt! Klurigt också...vi blev tvugna att ringa Petrus för att kunna jobba vidare med däcket, men tillslut blev det bra!
//M
Men, idag har vi skurit rent väven, skurit bort bubblor där väven dragit sig när epoxyn härdade, ritat in och sågat temporär sittbrunn och sågat ur fördäcket för att passa ihop de bägge däckshalvorna!
Spännande och roligt! Klurigt också...vi blev tvugna att ringa Petrus för att kunna jobba vidare med däcket, men tillslut blev det bra!
//M
Väven är satt!!
Det är tålamodsprövande att sätta väv....och det tar en massa mer tid än vad man tror.
Det är två stressmoment med att lägga epoxy, dels att radion i bakgrunden spottar ur sig nyheter på löpande band och man är helt säker på att det var max tio minuter sen senaste nyhetssändningen när det i själva verket har gått en halvtimme, det andra är hotet om att epoxyn ska härda medan man håller på och arbetar in den i glasväven. Man har ungefär 40 min på sig innan epoxyn härdar för mycket för att kunna arbeta bra med den.
Jag hann tänka innan att vi skulle ju "bara" spackla lite till och lägga glas igår, så det skulle nog bli en kortdag i verkstan..Yeah, right!
Men, vi hann spackla, lägga glas i hela kajakerna, och ett extra lager glas i sittbrunnsdelen.
Att lägga glas var både enklare och svårare än förväntat. Stävarna visade sig vara enklare än jag trodde eftersom vi hade ganska mycket spackel där, men om det blev fel från början (om man sträckt väven för mycket) blev det vädligt pyssligt att få det på plats utan att det blev bubblor under väven.
Jag tyckte att dagens svåraste moment var att lägga det andra lagret glas i sitbrunnen. Hur jag än gjorde så drog sig väven åt något håll och det blev bubbligt och väven blev för sträckt. Fyra gånger ryckte jag av allt och till sist hällde jag epoxy under väven och fick den att "glida på plats" med bägge händerna. Det visade sig fungera bättre.
Men, flera gånger fick både jag och Ewa gå över kajakerna och trycka till bubblor som bildades. Allt kunde se slätt och fint ut, och så gick vi och fikade och så var det bubblor i väven när vi kom tillbaka. Jag är väldigt nyfiken på hur det kommer se ut idag när vi kommer ut till verkstan.
Sista momentet för dagen blev att frisera kanterna på glasfiberduken.
// MJ
Det är två stressmoment med att lägga epoxy, dels att radion i bakgrunden spottar ur sig nyheter på löpande band och man är helt säker på att det var max tio minuter sen senaste nyhetssändningen när det i själva verket har gått en halvtimme, det andra är hotet om att epoxyn ska härda medan man håller på och arbetar in den i glasväven. Man har ungefär 40 min på sig innan epoxyn härdar för mycket för att kunna arbeta bra med den.
Jag hann tänka innan att vi skulle ju "bara" spackla lite till och lägga glas igår, så det skulle nog bli en kortdag i verkstan..Yeah, right!
Men, vi hann spackla, lägga glas i hela kajakerna, och ett extra lager glas i sittbrunnsdelen.
Att lägga glas var både enklare och svårare än förväntat. Stävarna visade sig vara enklare än jag trodde eftersom vi hade ganska mycket spackel där, men om det blev fel från början (om man sträckt väven för mycket) blev det vädligt pyssligt att få det på plats utan att det blev bubblor under väven.
Jag tyckte att dagens svåraste moment var att lägga det andra lagret glas i sitbrunnen. Hur jag än gjorde så drog sig väven åt något håll och det blev bubbligt och väven blev för sträckt. Fyra gånger ryckte jag av allt och till sist hällde jag epoxy under väven och fick den att "glida på plats" med bägge händerna. Det visade sig fungera bättre.
Men, flera gånger fick både jag och Ewa gå över kajakerna och trycka till bubblor som bildades. Allt kunde se slätt och fint ut, och så gick vi och fikade och så var det bubblor i väven när vi kom tillbaka. Jag är väldigt nyfiken på hur det kommer se ut idag när vi kommer ut till verkstan.
Sista momentet för dagen blev att frisera kanterna på glasfiberduken.
// MJ
lördag 13 november 2010
Slipning pågår
Slipa slipa....alla små vassa klumpar och strängar med epoxyspackel måste slipas till och rundas av för att väven ska fästa..
Slog en signal till vår leverantör, Petrus för att höra efter hur det gått med sittbrunnssargen som jag beställde. Han bar så mycket om ursäkt att han var lite försenad med leveransen, men han hade stoppat ena handen i snöslungan....aj aj....
Idag ska ... jag och Ewa spackla mera och sätta glasväven inne i kajakerna....spännande! :-)
Slog en signal till vår leverantör, Petrus för att höra efter hur det gått med sittbrunnssargen som jag beställde. Han bar så mycket om ursäkt att han var lite försenad med leveransen, men han hade stoppat ena handen i snöslungan....aj aj....
Idag ska ... jag och Ewa spackla mera och sätta glasväven inne i kajakerna....spännande! :-)
tisdag 9 november 2010
Kan man spritsa spackel?
Kan man spritsa spackel? Svaret är att det går alldeles utmärkt!
I söndags så stod jag där och försökte tukta spacklet med en träpinne, gummispackel och tillslut fingrarna (med dubbla gummihandskar) eftersom det var stört omöjligt att få ordning på det med verktygen.
Det var verkligen helt otroligt mycket enklare att blanda till spackel och trycka ner i en plastpåse som man klippte av ett av hörnena på och spritsade ut i skrovet....
Det kändes som att glasera ett pepparkakshus, fast med dubbla gummihandskar, visir och ansiktsmask. Sen fick man ju fixa till det lite med fingrarna, men ändå så mycket lättare !!
Jag hann med lite slipning innan också, därför behovet av ansiktsmask...
Jonas har slipat och spacklat på sin rosa kajak...Nu ser man verkligen att det är en Pink Pearl som han bygger och inget annat...
Alternativa namn till The Pink Pearl är Potemkin (pga mängden epoxy, glas- och kolfiber) eller Qasi eller kanske Humpback....
Men Jonas hävdar att en kajak med bulb är mycket snabbare i vattnet.....
Curt och Kjell har också varit i verkstan idag, och satt akterstäven och första ribban till kajakskrovet!
Själv saknar jag min byggarkompis Ewa! Jag började klippa till glas till insidan på skrovet, men gjorde bara hälften, eftersom det inte alls var lika roligt att göra detta själv. Kom hem Ewa! Du är saknad!!
Slutligen vill jag bara säga att slipa är nog bättre att göra när man INTE har träningsvärk...men det är bara ett litet tips till alla er andra där ute.....och kanske något att tänka på inför mer intensiv slipning i senare i kajakbyggarprocessen...
I söndags så stod jag där och försökte tukta spacklet med en träpinne, gummispackel och tillslut fingrarna (med dubbla gummihandskar) eftersom det var stört omöjligt att få ordning på det med verktygen.
Det var verkligen helt otroligt mycket enklare att blanda till spackel och trycka ner i en plastpåse som man klippte av ett av hörnena på och spritsade ut i skrovet....
Det kändes som att glasera ett pepparkakshus, fast med dubbla gummihandskar, visir och ansiktsmask. Sen fick man ju fixa till det lite med fingrarna, men ändå så mycket lättare !!
Jag hann med lite slipning innan också, därför behovet av ansiktsmask...
Jonas har slipat och spacklat på sin rosa kajak...Nu ser man verkligen att det är en Pink Pearl som han bygger och inget annat...
Alternativa namn till The Pink Pearl är Potemkin (pga mängden epoxy, glas- och kolfiber) eller Qasi eller kanske Humpback....
Men Jonas hävdar att en kajak med bulb är mycket snabbare i vattnet.....
Curt och Kjell har också varit i verkstan idag, och satt akterstäven och första ribban till kajakskrovet!
Själv saknar jag min byggarkompis Ewa! Jag började klippa till glas till insidan på skrovet, men gjorde bara hälften, eftersom det inte alls var lika roligt att göra detta själv. Kom hem Ewa! Du är saknad!!
Slutligen vill jag bara säga att slipa är nog bättre att göra när man INTE har träningsvärk...men det är bara ett litet tips till alla er andra där ute.....och kanske något att tänka på inför mer intensiv slipning i senare i kajakbyggarprocessen...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)