söndag 21 november 2010

Mitt däck...jag är odrägligt nöjd..:-)

Jag har varit feg...
Jag har nog sågat om formen på däcket kanske fem gånger totalt, efersom jag varit orolig att såga fel så det inte skulle passa eller bli bra. Men, idag insåg jag att om jag nånsin skulle kunna mäta in placeringen för luckorna rätt så är jag tvungen att våga såga efter den ritade linjen som jag dragit längs med skrovet..
Så, dagen började med att jag plockade bort plast, tvingar och träbitar runt skarven jag gjort i stäven och turligt nog kunde jag konstatera att det bara blivit lite bubblor som bara är att slipa bort med lite slippapper när epoxyn härdat ordentligt.
Sen var det dags att såga...och jag hade tur igen och lyckades hitta rätt form på däcket så det verkar passa ihop med skrovet och det var ju bra... :-)
Så var det då dags att rita in luckorna...och det gick ju med hjälp av papper, måttband och koncentration, men jag tror jag frågade Ewa, Jonas och Marcus ungefär 15 ggr "har jag tänkt rätt nu? vad tycker du?".
Sen skulle jag då sätta minikapskivan i däcket för att faktiskt såga ut luckorna, och jag fick hjärtklappning...
Det blev otroligt nervöst, om jag gjorde fel där skulle det vara mer eller mindre kört, då skulle jag fått börja om med en ny bit plywood..men jag kunde ju inte undvika det heller, ska jag lyckas med projektet måste jag göra detta för att komma vidare, så jag satte sågen i däcket och sågade. Koncentrerat. Oroligt. Med hjärtklappning. Ewa fotograferade.
Jag slant inte, gled inte, kom inte utanför de ritade linjerna och jag andades ut en stund senare och insåg att jag faktiskt hållit andan långa perioder när jag sågade...
Så var det då dags för akterdäck, lika oroligt och läskigt. Men det gick också bra. Sen var det dags att byta verktyg till en liten slipmanick som är som en cylinder och slipa det sista för att få luckorna att passa in i hålet, och jag ritade, slipade, testade med luckan, ritade lite mer, slipade massor mera och tillslut kunde jag passa in den aktre luckan. Det kändes skönt.
På fördäck skulle jag passa in lucksargen och det var lite kinkigare innan jag blev riktigt nöjd, men tillslut blev det bra och det var dags för mig att åka hemåt...
Jag är nöjd med dagens arbete. Det var många oroliga moment, men det blev bra tillslut och jag kan andas ut, det verkar som att de olika sågningsmomenten gått bra...

//Malin

1 kommentar:

  1. Du ska verkligen vara supernöjd med ditt arbete! Du är grym !!! :-)

    SvaraRadera