söndag 28 november 2010

Byggdag 15

Lördag....
Idag var hela ligan på plats och vi började med fika för att komma i form.


Styrkta av kaffe med tillbehör blev det dags för verkstan, dock var det seglarting så vi fick idel besök av nyfikna, och vi berättar ju så gärna om våra skapelser.


På Malins program stod att förbereda för däcksbeslag, och det mättes, mättes om och kontrollmättes....


Och efter lite vånda sattes borren i skrovet



Jonas fortsatte med sin glasning, denna gång insida däck.


Brödernas skrov är nu helt och de fixade med stävarna.


...och Jonas glasade vidare....


Nästan dags för sista ribban på skrovet på Njorden, inpassning in i det sista...


...och så var den sista på plats och skrovet är helt !!!



Hyffsat nöjd byggare.....


Det börjar synas resultat!
Klockan drog iväg men vi var nöjda med dagens arbete, äntligen var mina fogar klara och remsorna ditsatta. Nu är det ledigt söndag för godisbak, men måndag är vi åter igen.

onsdag 24 november 2010

Byggdag 13 och 14

Måndag kväll.... Malin och Jag var ensamma i verkstan, grabbarna hade andra planer. Och rackars vad det blev gjort massor med ens!

Sittbrunnssargsskarven spacklades efter att najarna tagits ur.



Jag byggde klart nosen och satte den i kläm med epoxyspackel.



Finlir med spackel vid skarven.



Akterluckehålet sågades ur och lucksargen passades in med slipning. Sen kluttades borrhålen igen med spackel.




Och nu börjar det se ut som en kajak!



Tisdag.....
Nu var alla på plats och även Kjell var med en stund.
Malin slipade hela insidan och började sen glasa skarvar och slag med remsor.


För Jonas del var det dags att glasa däcket.




Alla var koncenterade och flitens lampa lyste. Det var fåordigt och till och med matpausen blev ganska kort.



Malins klippta remsor tog slut men efter lite nyklippning lyckades de sista remsorna komma på plats.


Marcus Njord växer fram och nu ser man den trevliga formen som ger en aning om spännande paddling!




Så var det kväll det 14:e arbetstillfället och klockan hann passera 23 innan jag svängde in i ett snöigt Järnbrott.
Nu blir det byggpaus onsdag och vi är åter torsdag igen för nya duster med slippapper, spackel, remsor och häftpistoler.

söndag 21 november 2010

Bilder... en resume av 1-21 november



















































Mitt däck...jag är odrägligt nöjd..:-)

Jag har varit feg...
Jag har nog sågat om formen på däcket kanske fem gånger totalt, efersom jag varit orolig att såga fel så det inte skulle passa eller bli bra. Men, idag insåg jag att om jag nånsin skulle kunna mäta in placeringen för luckorna rätt så är jag tvungen att våga såga efter den ritade linjen som jag dragit längs med skrovet..
Så, dagen började med att jag plockade bort plast, tvingar och träbitar runt skarven jag gjort i stäven och turligt nog kunde jag konstatera att det bara blivit lite bubblor som bara är att slipa bort med lite slippapper när epoxyn härdat ordentligt.
Sen var det dags att såga...och jag hade tur igen och lyckades hitta rätt form på däcket så det verkar passa ihop med skrovet och det var ju bra... :-)
Så var det då dags att rita in luckorna...och det gick ju med hjälp av papper, måttband och koncentration, men jag tror jag frågade Ewa, Jonas och Marcus ungefär 15 ggr "har jag tänkt rätt nu? vad tycker du?".
Sen skulle jag då sätta minikapskivan i däcket för att faktiskt såga ut luckorna, och jag fick hjärtklappning...
Det blev otroligt nervöst, om jag gjorde fel där skulle det vara mer eller mindre kört, då skulle jag fått börja om med en ny bit plywood..men jag kunde ju inte undvika det heller, ska jag lyckas med projektet måste jag göra detta för att komma vidare, så jag satte sågen i däcket och sågade. Koncentrerat. Oroligt. Med hjärtklappning. Ewa fotograferade.
Jag slant inte, gled inte, kom inte utanför de ritade linjerna och jag andades ut en stund senare och insåg att jag faktiskt hållit andan långa perioder när jag sågade...
Så var det då dags för akterdäck, lika oroligt och läskigt. Men det gick också bra. Sen var det dags att byta verktyg till en liten slipmanick som är som en cylinder och slipa det sista för att få luckorna att passa in i hålet, och jag ritade, slipade, testade med luckan, ritade lite mer, slipade massor mera och tillslut kunde jag passa in den aktre luckan. Det kändes skönt.
På fördäck skulle jag passa in lucksargen och det var lite kinkigare innan jag blev riktigt nöjd, men tillslut blev det bra och det var dags för mig att åka hemåt...
Jag är nöjd med dagens arbete. Det var många oroliga moment, men det blev bra tillslut och jag kan andas ut, det verkar som att de olika sågningsmomenten gått bra...

//Malin

Däcket börjar ta form...

Dagen började med inspektion av glas och epoxyarbetet som vi gjorde igår och det var verkligen blandat resultat....
Jag hade haft lite tur och bara fått några småbubblor i skrovet, men lite större bubblor längs relingen.
Ewas väv hade dragit sig när epoxyn härdade och i aktern var det stora bubblor. Trist, men det var bara att plocka fram brytkniven och börja skära bort allt där det var luft under väven.
Vi skar rent kanterna med brytkniv och jag lärde mig ganska snabbt att dom var sylvassa...
Sen kom ett spännande moment när det var dags att plocka ner däcksdelarna från hyllan där vi slängt upp dem och börja fixa med däcket och sittbrunnen.
Jag började rita, på papper, på däcksdelarna, försökte klura ut vad som var rätt och hur jag skulle göra, men fick inte alls ihop det. Jonas föreslog en lösning som vi dissade, och tillslut så ringde vi Petrus för att få lite info hur det var tänkt..och naturligtvis hade Jonas rätt...Svårt att erkänna, men så var det.
Jag ritade in sittbrunnen på akterdäcket med måtten som Petrus angivit. För att såga ut det provisoriska hålet för sittbrunnen (mindre än vad det ska vara) så började vi med att borra och sen såga med en liten handsåg. Marcus kom som räddaren i nöden med en elektrisk sticksåg! Mycket enklare och snabbare!!
Men sen kom den stora frågan om hur man skulle få fram rätt krökning på däcket och efter att ha snubblat fram och tillbaka i tankarna var det bara att inse att jag hade total sockerpunka och gick o handlade thaimat. Det var toppengott och precis vad jag behövde och sen gick det mycket bättre att tänka, vi löste däcksfrågan och kunde mäta in hur vi skulle såga i däcket för att få rätt form på sittbrunnen och kunna foga ihop för och akterdäck. Sen var det bara att såga ut halvmånen ur fördäcket för att passa in akterdäcket.
Men, när jag sågat så passade det ändå inte riktigt, så det var bara att fila och slipa för att få ordning på passformen....men  sen var det dags att inse att jag var för trött att fortsätta och jag och Jonas åkte hemåt...
Det har varit en rolig helg, mycket bygge och socialt och roligt!

Vi bygger oss en båt..... och alla går ombord...

Nja nu kan ju inte alla gå ombord i en kajak... men byggprojektet av en handfull kajaker fick sitt namn redan första bygglördagen under melodikrysset då vågrätt 13 visade sig vara Björn Skifs klassiker från 70-talet. Bloggen var döpt!

Projektet har flera dimensioner, och varje gång jag styr "Lilla Ärtan" ut mot Saltis åker mungiporna uppåt. Trots en del motgångar med ursågningar, krig mot luftbubblor i glaset och epoxikluttar i håret så är detta ett av de bättre besluten jag tagit att bygga en kajak.

Bilder är på inkommande!

/Ewa

video
Björn Skifs, Live på Scandinaviun 13 november 2010


Vi bygger oss en båt

Vi bygger oss en båt och alla går ombord
Vårt segel fylls av vind och vi far ut runt våran jord
Vi bygger oss en båt och seglar vind för våg
igenom tid och rum
I dröm och fantasi bygger vi vår båt

Vi kryssar med Odysseus på hans långa färd
passerar Röde Orm vid någon hamn
Vi ser Columbus när han han når sin nya värld
och undrar om han nån'sin kan förstå vad han fann

Vi bygger oss en båt som hjälper oss att nå
en värld i harmoni
I dröm och fantasi följer vi vår håg

Vi bygger oss en båt och alla går ombord
vårt segel fylls av vind och vi far ut runt våran jord
Vi söker överallt en lugn och fredlig hamn
där inga flaggor syns
och när vi finner den
går vi sen iland

Kanske får vi möta gamle Noaks ark
som stävar fram i stormig syndaflod
Kanhända ser vi Robinson på okänd mark
Han vinkar till oss när vi ger oss av från vår jord

Vi bygger oss en båt
som styr upp i de blå
mot Vintergatans hamn

I dröm och fantasi bygger vi vår båt

söndag 14 november 2010

Grr

Jag hade skrivit en massa som försvann...grrrr...
Men, idag har vi skurit rent väven, skurit bort bubblor där väven dragit sig när epoxyn härdade, ritat in och sågat temporär sittbrunn och sågat ur fördäcket för att passa ihop de bägge däckshalvorna!
Spännande och roligt! Klurigt också...vi blev tvugna att ringa Petrus för att kunna jobba vidare med däcket, men tillslut blev det bra!

//M

Väven är satt!!

Det är tålamodsprövande att sätta väv....och det tar en massa mer tid än vad man tror.
Det är två stressmoment med att lägga epoxy, dels att radion i bakgrunden spottar ur sig nyheter på löpande band och man är helt säker på att det var max tio minuter sen senaste nyhetssändningen när det i själva verket har gått en halvtimme, det andra är hotet om att epoxyn ska härda medan man håller på och arbetar in den i glasväven. Man har ungefär 40 min på sig innan epoxyn härdar för mycket för att kunna arbeta bra med den.
Jag hann tänka innan att vi skulle ju "bara" spackla lite till och lägga glas igår, så det skulle nog bli en kortdag i verkstan..Yeah, right!
Men, vi hann spackla, lägga glas i hela kajakerna, och ett extra lager glas i sittbrunnsdelen.
Att lägga glas var både enklare och svårare än förväntat. Stävarna visade sig vara enklare än jag trodde eftersom vi hade ganska mycket spackel där, men om det blev fel från början (om man sträckt väven för mycket) blev det vädligt pyssligt att få det på plats utan att det blev bubblor under väven.
Jag tyckte att dagens svåraste moment var att lägga det andra lagret glas i sitbrunnen. Hur jag än gjorde så drog sig väven åt något håll och det blev bubbligt och väven blev för sträckt. Fyra gånger ryckte jag av allt och till sist hällde jag epoxy under väven och fick den att "glida på plats" med bägge händerna. Det visade sig fungera bättre.
Men, flera gånger fick både jag och Ewa gå över kajakerna och trycka till bubblor som bildades. Allt kunde se slätt och fint ut, och så gick vi och fikade och så var det bubblor i väven när vi kom tillbaka. Jag är väldigt nyfiken på hur det kommer se ut idag när vi kommer ut till verkstan.
Sista momentet för dagen blev att frisera kanterna på glasfiberduken.

// MJ

lördag 13 november 2010

Slipning pågår

Slipa slipa....alla små vassa klumpar och strängar med epoxyspackel måste slipas till och rundas av för att väven ska fästa..
Slog en signal till vår leverantör, Petrus för att höra efter hur det gått med sittbrunnssargen som jag beställde. Han bar så mycket om ursäkt att han var lite försenad med leveransen, men han hade stoppat ena handen i snöslungan....aj aj....
Idag ska ... jag och Ewa spackla mera och sätta glasväven inne i kajakerna....spännande! :-)

tisdag 9 november 2010

Kan man spritsa spackel?

Kan man spritsa spackel? Svaret är att det går alldeles utmärkt!
I söndags så stod jag där och försökte tukta spacklet med en träpinne, gummispackel och tillslut fingrarna (med dubbla gummihandskar) eftersom det var stört omöjligt att få ordning på det med verktygen.
Det var verkligen helt otroligt mycket enklare att blanda till spackel och trycka ner i en plastpåse som man klippte av ett av hörnena på och spritsade ut i skrovet....
Det kändes som att glasera ett pepparkakshus, fast med dubbla gummihandskar, visir och ansiktsmask. Sen fick man ju fixa till det lite med fingrarna, men ändå så mycket lättare !!
Jag hann med lite slipning innan också, därför behovet av ansiktsmask...

Jonas har slipat och spacklat på sin rosa kajak...Nu ser man verkligen att det är en Pink Pearl som han bygger och inget annat...
Alternativa namn till The Pink Pearl är Potemkin (pga mängden epoxy, glas- och kolfiber) eller Qasi eller kanske Humpback....
Men Jonas hävdar att en kajak med bulb är mycket snabbare i vattnet.....

Curt och Kjell har också varit i verkstan idag, och satt akterstäven och första ribban till kajakskrovet!

Själv saknar jag min byggarkompis Ewa! Jag började klippa till glas till insidan på skrovet, men gjorde bara hälften, eftersom det inte alls var lika roligt att göra detta själv. Kom hem Ewa! Du är saknad!!

Slutligen vill jag bara säga att slipa är nog bättre att göra när man INTE har träningsvärk...men det är bara ett litet tips till alla er andra där ute.....och kanske något att tänka på inför mer intensiv slipning i senare i kajakbyggarprocessen...

måndag 8 november 2010

Trött mellandag...

Idag blev det inget bygge för min del...jag gick och tränade och sen var jag helt slut. Det är inte lika skoj heller när Ewa inte är där. Det är så himla roligt att bygga tillsammans och jämföra idéer!
Så nu blev det köttbullar och spaghetti istället medan Jonas och Marcus håller ställningarna på Saltholmen..

söndag 7 november 2010

Så är vi igång....

En lite regnig lördag, den näst sista Oktober, var vi, Ewa, Jonas och jag, i Tranås hos Petrus Kajak och hämtade dom. Delarna till det som ska bli min och Ewas nya fina kajaker.
Efter lite kaffe, prat och bildvisning med mängder av instruktioner (Hur ska vi komma ihåg allt som är viktigt?) virade vi in alla delar i plast och surrade på en stege på taket på bilen.
Stegen visslade tjusigt så fort vi körde över 50km i timmen och det lät som att vi hade en hel familj med möss i bagaget. Mössen visade sig vara styroformen som ska bli det förliga skottet som låg och vibrerade, så ingen fara.

Vår fika-master Ewa hade fixat mat till hela dagen, och fantastiskt gott var det!

Söndagen den verkligen sista oktober hade vi satt som byggstartsdag, och vi började med att röja ur verkstan, flytta på prylar och städa. Vi skulle ju ha in fem byggjiggar till kajaker och vi visste att det skulle bli lite trångt.
I verkstan ska det bli tre stycken Black Pearl, en Njord och en Kavat. Alla kajakerna är ritade av Björn Thomasson, men två av Black Pearlarna, dem som jag och Ewa bygger är modifierade för att fungera att bygga i plywood. Materialet som Petrus använt, bending plywood är toppen! Träet är lätt, böjligt och faktiskt vackert att se på. Det finns lite funderingar på att låta en del av däcket vara omålat. Kanske.

Första aktiviteten blev att skruva ihop byggjiggarna och fästa stöden till spantmallarna med rätt avstånd emellan. Lite tricksigt blev det, men tillslut blev det i alla fall ganska rätt och vi kunde börja rikta in spantmallarna med en helt sprillans nyinköpt krysslaser.
Är det något verktyg man behöver i sin verktygslåda så är det en krysslaser, för attans vad bra det blev och vad roligt det var att använda den!
Det gäller bara att vara helt stilla, inte röra sig, knappt ens andas när man står bredvid den eftersom minsta rörelse orsakade lite bryderi för den som just då försökte justera in sina mallar.

På måndagskvällen började vi tejpa upp spantmallarna. Eftersom det ska limmas med både smältlim och epoxy behöver man ngt emellan som gör att själva kajaken lossar från mallarna när det är dags att lyfta ur den. Lite tejp kan man alltid slipa bort, men att såga loss en spantmall känns som lite mer arbete. Och så kan man ju inte använda spantmallen heller till nästa kajak.... :-)
Vi prövade med att lägga i delarna till skrovet i spantmallarna och voilá, det blev en kajak! Lite välväntilerad för att paddla kanske men det syntes vad det var det skulle bli...

Men sen, sen blev det dags att börja på riktigt!
Måndag kväll inleddes med att de två bottendelarna passades in vid spant sju och varandra och limmades fast i spantmallen med limpistol...det var rackarns så skoj att "klutta" och vi limmade ganska mycket....och sen på med klossar och tvingar för att hålla kvar skrovdelarna i spantmallarna.

Sen tog vi ledigt från bygget ett par dagar för att fortsätta på torsdagen med att limma skrovsidor och börja naja. Det tog en stund innan vi förstod att man var tvungen att naja vissa delar innan man limmade och jag svor mer än en gång när jag fick plocka fram brytkniven och skära loss det jag just limmat och tvingat fast för att det inte blev bra, och flera gånger dessutom.
Under najningen sänkte sig tystnad i verkstaden, vi var djupt koncentrerade på skarvarna som skulle fogas ihop snyggt och passa bra och det enda som hördes var knipsningarna från najtången när koppartråden klipptes av och lite avbrott när Ewa av misstag körde en najtråd in i handen så det blödde och jag råkade nypa mig i fingrarna med plattången.

Kvart över elva på kvällen släckte vi ljuset i verkstan och åkte hem.
Då hade både Jonas och Marcus åkt och Curt och Kjell hade lämnat verkstan flera timmar tidigare.

På fredan var jag allt lite trött på dagen, men underligt nog piggnade jag till på eftermiddagen när det blev dags att dra på mig arbetsbyxorna igen...och vi fortsatte med att naja.

Lördag morgon fick vi nästan lite sovmorgon och började arbetsdagen med att fika och lyssna på melodikrysset. Jag undrar fortfarande vad det var för operett som vi inte kunde lista ut vilken det var?

En hel rulle maskeringstejp senare, när vi tejpat alla fogar, mellan najningarna och runt dem blev det dags att blanda första omgången med epoxy att stryka på.
Eftersom epoxy ju är ganska giftigt innan det härdar och inte är bra att få på huden eller i ögonen så åkte dubbla plasthandskar, skyddsglasögon och visir på och näranog panik utbröt när jag råkade stryka ärmen över ansiktet med något som kunde varit epoxy...
Vi duttade epoxy i alla tättslutande skarvar med en liten pensel med till hälften avklippta borst och sen blandade vill till en omgång med förtjockad epoxy och petade ner i fogarna som glipade lite..
Det är lätt att glömma att äta när man bygger kajak och vi hade alla lite "sockerpunka" när klockan drog mot sju och det började bli dags att sluta.
Efter thaimat och lite social samvaro var jag helt slut!
Helt klart är att jag har sovit gott den här veckan!

Idag är det söndag, och vi har hållt på att bygga en hel vecka!
Det var lite nervöst att dra ut najtrådarna ur skrovet. Tänk om det inte håller?
Men, efter lite pill, trix och jävlaranamma fick vi ut alla najtrådarna, skroven höll och tur är det att vi fick bort all koppartråd för när Ewa vägde trådspillet så vägde det hela 300gr bara det!

Idag åkte även vävtejpen fram och nu har det tejpats över maskeringstejp och alla najningshål så jag tror att förmodligen skulle skrovet flyta om man lade det i vatten!

Det fanns lite tankar på att äta lunch/brunch ute när vänner och familj kom på besök i verkstan för att titta, men trots att vädret var underbart, var det lite kyligt, så vi åt våra pannkakor, sallad, mackor och kakor i köket på klubben.
Det är gott med infravärme...

På eftermiddagen drog epoxyarbetet igång på allvar och vi fick sparkat igång det gamla värmeaggregatet i verkstaden som motvilligt hostade fram 24 grader och vi fick börja skala av oss tröjorna för att inte smälta bort.
Både Ewa och jag hann med att stryka hela insidan med epoxy och börja kladda med förtjockat epoxyspackel för att åstadkomma en fin rundning på insidan slagen för att glasväven ska fästa ordentligt och det inte ska bli några luftbubblor. Men, efter flera dagars byggande får man inse när det är dags att sluta för att inte göra några misstag, så efter tre omgångar spackel lade vi av för dagen.

Så vad har hänt med övriga kajaker under veckan? Curt och Kjell har fixerat sina spantmallar och det syns redan att Kavaten kommer ha en helt annan och rymligare form på skrovet än BP'arna.
Marcus har gjort sin byggjigg och ritar och sågar spantmallar till sin Njord. Både Kavaten och Njorden kommer att byggas av träribbor.

Jonas har fixerat spantmallarna till sin skumma Black Pearl, och limmat i stort sett hela skrovet med ribbor av det rosa uretanskumet han använder som distansmaterial. Det ska bli spännande att se hur den blir, om den blir så mycket lättare än plywood Black Pearlarna som vi tror?

Jag börjar bli lite orolig för storleken på min BP...jag valde ju small, men nu när jag ser hur liten en small faktiskt blir undrar jag om jag kommer få plats?

Det har varit många och hälsat på oss i verkstan denna första veckan, vilket har varit jätteroligt!

Vi har tagit jättekliv och myrsteg denna vecka, vi har hunnit mycket och lite, saker har varit enklare och sårare än vad vi trodde, men mest av allt har det varit fantastiskt roligt! Jag ser fram emot att fortsätta....